Ni som känner mig vet att jag är ett träningsfreek. Hade jag fått välja hade jag tränat dubbel eller trippel pass varje dag men det går ju inte. Dels för att kroppen måste hinna återhämta sig och dels för att det inte finns tillräckligt med tid.
Ni som inte känner mig kanske tyker kanske att jag tränar mycket nu när jag behandlas men jag tyckerdet är LITE eller kanske lite mer än lite men inte jämfört med innan. Dessutom får jag ju inte ta ut mig och det är det som är fruktansvärt jobbigt. När jag tränar går jag in för 110% eller mer. Jag ger gärnet och helst ska svetten spruta och mjöljsyran bränna för att jag tycker att träningen har gett något. När jag inte blir trött känns det inte som att det ger något men nu får jag ju tänka att jag i alla fall kommer iväg och får röra på mig lite. Dessutom sa läkaren igår att jag fick träna måttligt och efter första besöket sa hon lätt så det är ju framsteg bara det:)
Dessutom tror jag som någon skrev i en kommentar att det kanske är just träningen som gjort att jag förbättrats så pass mycket. Hade jag inte alls fått träna hade jag mått sjukt dåligt och mår man dåligt psykiskt så mår man dåligt fysiskt och det hjälper ju inte återhämtningen, sen är det säkert också att jag börjat äta bättre och lagt på mig lite. Allt har väl sin del i behandlingen så så länge min halter går nedåt tänker jag fortsätta precis som jag gjort nu.
Jag tror inte att jag hade klarat mig utan att få lov att träna, kanske om de sagt att träningen gör att jag kan dö men ananrs inte. När jag va sju år tränade jag ca fem pass i veckan. När jag spelade fotboll i MFF och brottades samtidigt blev det väl upp mot 6-8 pass plus matcher och tävlingar på helgerna. På brottningsgymnasiet tränade vi 8 pass i veckan sen träningsläger eller tävlingar på helgerna plus att jag tränade 1-2 fotbollspass efter brottningsträningen sen all idrott i skolan 2-3sådana. Eftersom jag gick en idrottsklass så va det rätt hårda idrottslektioner. När jag var gravid tränade jag i stort sätt varje dag och sista passet var två dagar innan jag födde. Sen pausade jag i 1,5 månad innan jag började träna lätt och efter 4 månader spelade jag min första fotbollsmatch. Sen har det fortsatt att rulle på. Ett år och tre månader efter att Theo föddes sprang jag halvmaran på 1.47min och mådde så bra. Två månader efter började jag må dåligt och i December fick jag reda på min cancer:( Men mitt mål är att sringa halvmaran i år igenom på samma tid eller kanske bättre men det är ju bara ett mål. Först måste jag bli helt frisk.
Ett annat mål jag har är att bli bodystep och/eller bodypump instruktör som jag tycker är väldigt roligt. Har tränat både i sju år nu.
Som ni förstår är träningen en del av mitt liv och inget hade kunnat ändra på det. Blir ett pass inställt som jag skulle gått på kan jag sura i timmar hehe.
Förresten så får jag hem mitt löparband den 18 Januari:) Tyvärr komemr jag ju inte ha så mycket nytta av det nu men när jag är frisk ska det användas så att det slår gnistor om det.
Nä ville bara skriva av mig om en massa tankar som cirkulerar i mitt huvud. Hoppas ni inte är för uttråkade;)
En del av familjen innan Sandra åkte till USA i April 2011
