Theo vaknade lite i fem imorse och jag tänkte att nä jag är inte redo att gå upp så han fick en ny blöja och välling och somnade om. Men gjorde jag det? Nä för jag blev vrålhungrig och fick gå upp och äta sen kunde jag inte somna om fastän att jag är sjukt trött. Lever på typ fyra fem timmars sömn per natt, sen ibland en timme på dagen kanske en gång i veckan:( Så jag tänkte nä nu ska jag läsa alla mina biverkningar på alla mina mediciner jag tar, sex olika. Och på en för magprofylax så att man inte får magsyra av mina cellgifter så lider mer än 1 av 10 av sömnlöshet t.ex, där har vi det. Sen på en annan var det 1 av hundra som kunde lida av sömnlöshet. Jag tycker att läkaren ska gå igenom så vanliga biverkningar, tycker inte ni? Visst jag kunde läst direkt men efter första behandlingsomgången sa jag att jag hade jättesvårt för att sova och då sa läkaren att hon gärna ger mig sömntabletter men eftersom jag har en liten hemma, kanske jag inte vaknar när han vaknar och det ville inte jag.
Nä nu till rubriken om jag hinner skriva, lillplutten vaknade nu.
Sjukvården har behandlat mig som med så många andra yngre sjukt dåligt. Under all kritik. De tror att bara för att man är ung så har man ingen koll på hur man mår och de tar en absolut inte på allvar. När jag var gravid med Theo hade jag så fruktansvärda ryggsmärtor att jag kunde stå still i max fem, tio minuter så jag ville bli sjukskriven. Den läkaren dumförklarade mig och sa att jag egentligen inte ville ha barn och att jag inte trivdes med min utbildning, till sjukgymnast då, så hon ville att jag skulle träffa en psykolog (det var en läkare som knappt kunde svenska), jag blev så ledsen att jag ringde min pappa som kom på fem minuter och skällde ut den här läkaren inför hennes kollegor och vad var hennes svar? Jag förstod nog inte henne, nä men va f*n jobbar du som läkare i Sverige om du inte kan språket????? Och fråga i så fall vad jag menar, bara en dum förklaring.
Men det va inte det jag skulle skriva om utan hur de behandlat mig nu och det är inte mycket bättre. Inte förrän jag kommit till onkologen och det står att jag har en cancer sjukdom blir man bra behandlad men så ska det väl ändå inte vara??? Första gången jag åkte in till akuten dumförklarade läkaren mig och sa att det är nog ingen fara det är många som har ont i magen, ja men inte blödningar varje dag och kramper i magen som gör att man vaknar på natten, så hon gjorde ett ultraljud men såg inget då eftersom det var så tidigt i graviditeten så jag fick snällt åka hem och vänta i mer än en vecka innan jag kunde åka dit igen för ett nytt ultraljud (vaginalt). Jag var då i vecka åtta. När jag kom dit var det första läkaren sa ja blödningarna och magsmärtorna har väl försvunnit? Nä hade dom gjort det hade jag väl åndå inte åkt in..
I alla fall så blev det ju ett nytt ultraljud och då såg hon inte heller något foster och hon såg att det var något som heter druvbörd men för att vara säker måste man skicka in prover efter operationen, skrapningen. Hon sa att det inte var något farligt men att man skulle följas upp ett år efter. Sen sa hon att jag skulle vänta i väntrummet, men hallå jag hade precis fått reda på detta och var ledsen jag ville inte sätta mig bland allt folk, kunde man inte fått sitta i nått annat rum?
När jag sen kom hem och läste på om detta kunde det ju visst vara farligt, det kunde ju leda till cancer. En dag i veckan fick jag komma och ta blodprover efter skrapningen och det var ingen som hade förklarat för mig vad druvmörd/mola var och alla sköterskor sa hela tiden att jag snart skulle få träffa en läkare. Efter 4-5 veckor hade jag fortfararande inte fått träffa en läkare men fick ett samtal på mobilen av läkaren som över telefonen sa att jag skulle röntga hela kroppen eftersom HCG värdena hade ökat och att det kunde bero på cancer. För det första missade jag hälften av det hon sa eftersom att jag var chockad och för det andra får dom inte lämna sånt besked över telefonen. Jag registrerade inte ens läkarens namn utan hon bara sa tiden jag skulle röntgas (som jag inte kom ihåg sen) och sen hej då. Fortfarande ingen som förklarat för mig vad druvbörd är och varför jag fått det. Det var först på onkologen i slutet av december som jag fick det förklarat, samma dag som läkaren sa att jag skulle börja med cellgifter. När jag ringde tillbaka till KK i Malmö för att fråga om tiden jag skulle röntgas och var jag skulle göra det var det ingen som visste så jag sa att dom fick kolla min journal vad läkaren skrivit och där stod det, det borde väl dom ändå veta??
Dagen efter röntgen ringde en annan läkare och sa att jag skulle på en massa olika saker så jag fattade ju direkt att den hade spridit sig, han ringde på torsdagen och sa att jag snabbt skulle till KK och ta nya blodprover och sen få tid till ett nytt ultraljud ifall tumören kommit tillbaka. När jag kom till KK, det är hela tiden nya sköterskor och jag berättar alltid att jag inte tycker om att ta blodprov för att dom aldrig hittar mina ådror och varje sköterska säger att du har inte träffat mig. Jag sa till sköterskan som bara fyllde ett rör med blod efter att rotat runt i min arm med tre försök med olika sprutor att jag skulle fylla många rör som läkaren sagt, hon bara nä sen fick jag vänta i väntrummet. Mycket riktigt efter en stund kom en ny sköterska och hämade mig och jag fick genomlida samma sak en gång till, den andra sköterskan vågade inte ens sig ut och be om ursäkt. Jaja.
På måndagen skulle jag ta ett nytt ultraljud och på tisdagen till onkologen. Vid ultraljudet såg allt fint ut och den läkaren menade på att det var aldrig någon druvbörd så jag skulle kunna bli gravid nu direkt. Så sa jag hur vet du det har du fått svar på röntgen? Nä men jag kan inte tänka mig att det skulle vara något så jag trodde att hon tjuvtittat men det var inte hennes ansvar att ta det med mig så jag var jätteglad när jag gick därifrån. Dagen efter åkte jag till gynonkologen i Lund och där sa läkaren att jag var tvungen att börja med cellgifter direkt på kvällen, normalt tar man dom på morgonen men detta var panik för det hade redan spridit sig till 12-15 metastaser i lugorna. Läkaren frågade varför jag bara röntgat lungorna när remissen var helkropp och det frågade jag röntgen med som sa att det bara stod lungröntgen så jag fick röntgas en gång till, sen hade de inte gjort det ultraljudet som läkaren hade skrivit så hon var riktigt förbannad på de i Malmö och sa att det inte var första gången.
Jaja nu hade jag i allafall kommit till en bra läkare och jag kommer aldrig gå tillbaka till Malmö KK, och jag hoppas ingen annan gör det heller efter att läst detta, dom har behandlat mig så illa och detta är bara en bråkdel, jag har skrivit ner ett brev som jag ska skicka till avdelningschefen så får vi se vad de säger.
Det blev ett långt inlägg men tycker bara att ni ska veta hur svensk sjukvård fungerar. Jag är medlem i ungcancer och det är inte bara i Malmö som det ser ut såhär. Man är ingen förrän man får en allvarlig diagnos.
Blev ett senare inlägg än vad det var tänkt för Theo ville inte alls sitta här och kolla när jag skrev så fick gå upp och leka med honom=)
