Igårkväll deckade jag kvart över nio och Theo sov hela natten och väckte inte mig förrän halv sju=) Skönt, känner mig utvilad för första gången på länge.
Lämnade Theo på dagis vid åtta sen in om ICA innan träningskläderna gick på och jag tog en löptur på löpbandet. 5,5km på 30min=) Det går framåt och jag kände mig inte specielt trött efter. Allt går sååå bra nu. Jag lever till tusen och älskar det:) Jag blir så rastlös för jag vill så mycket men det är så lång tid kvar till allt:( Och jag vill inte längta för vill inte att tiden ska gå så fort som den gör, jag vill njuta av varje dag.
Emma har varit här och vi har försökt ragga sjukgymnaster till vårt examensarbete men det är inte lätt ska jag säga. Antingen så är dom mammalediga, träffar patienter, inte intresserade eller nått annat. Men vi ger inte upp hehe.
Snart ska vi hämta Theo från dagis, vad jag längtar efter honom. Att man kan tycka om en så liten människa så himla mycket. Det förstår jag inte. Han är mitt allt och världens goaste lilla unge. Synd bara att han inte är lika kramsjuk som jag haha. Han är inte speciellt generös med kramar. Det är bara bilarna och grisen som får det.
Nä nu ska jag plugga lite.
Man ser brottaren i honom:P
 - https://ungmammamedcancer.vimedbarn.se/det-gar-framat/){kind=link}